Kristdemokraterna får kompromissa med Bibelns budskap. De kristna socialdemokraterna i Broderskapsrörelsen byter namn till Socialdemokrater för tro och solidaritet och blir mångreligiöst. Att i dagens Sverige stå för en klassiskt kristen tro upplevs intollerant och utmanar människor, och ofta är det Jesus som blir problemet.

Vi läser 1 Petrusbrevet 1:22-2:17 (kapitel 1, kapitel 2)

Vi har hört evangeliet predikas för oss och vi har tagit emot det personligen, var och en, och böjt oss under Gud och fått ta emot hans förlåtelse och befrielse.

Frälsningen innebär ju att underordna sig Gud, att erkänna honom som min gud, att ta emot det som Jesus gjorde så att han blir min Frälsare och min Herre.

Och räddningen vi har fått från Gud är ju inte bristfällig eller svag. Nej den är fullkomlig och funktionsduglig. Vi är förlåtna och befriade – vi har förenats i en enda kropp, för alla har vi tagit emot Jesus som vår Herre och Anden som vår hjälpare.

Vi är ju alla döda – och nu lever Gud i oss, han har väckt oss till ett nytt liv – ett liv som är befriat ifrån döden, synden och mörkret, de har ingen makt över oss – även om vi lever mitt ibland de.

Istället har Gud gett oss av sig själv, av sin kärlek, vi älskar eftersom han först älskade oss. Kärleken kommer från Gud och den som älskar är född av Gud och känner Gud.

Gud har talat sitt fullkomliga, sitt skapande, eviga ord in i våra liv och har skapat något oförstörbart.

Men vi lever i en värld som inte är oförstörbar eller evig – den bryts ner mitt framför våra ögon, även det som ser starkt och vackert ut – rostar, möglar, vittrar och bryts ner, inget består – inget utom det som har Guds Ande i sig.

Det här är viktigt för oss att påminna oss om, så att vi inser varför församlingens uppgift är så viktig och prioriterad.

I vårt möte med vänner, grannar och samhället så har vi fått en gåva som vi behöver förvalta väl. Paulus säger att han blir allt för alla för att i alla fall vinna några. Vi behöver leva det nya livet mitt bland grannar, vänner, mitt i samhället.

Det är lätt att glömma bort behovet som alla människor har att vända sig om till Gud och att böja sig under honom och ta emot hans förlåtelse, hans liv och hans ande. Precis som vi hade det behovet.

Petrus påminner oss om att låta det nya livet växa i oss och ta över fler och fler områden, låta kärleken triumfera över det som inte är gott i våra liv, han kallar det att växa upp till frälsning.

Petrus tar bilden av ett stenhus, hur när vi kommer till Jesus så byggs vi samman till ett hus, ett tempel, för Gud.

Där skall vi göra tjänst inför Gud, precis som prästerna och Leviterna gjorde i templet i Jerusalem.

När vi lever ut Guds kärlek i våra relationer, i våra handlingar och låter hans sanning regera i våra liv så blir det som tacksamhetsoffer och lovsång i hans tempel.

Stabiliteten i templet är Jesus, utan honom blir det bara ett hus, men med honom blir det ett tempel för Gud. Med honom kan vi komma nära Gud, utan honom är vi ensamma.

Men Jesus är ett problem. Det är ofta där man stannar och viker av i sin vandring mot Gud.

För vi vill ha en relation med Gud som vi kan kontrollera, vi vill inte binda oss utan ha vår frihet, vi vill inte erkänna vårt behov av förlåtelse eller att vi inte kan betala för oss själva.

Om vi kommer till Jesus så går det inte att låtsas längre, där bränner allt detta till. Därför blir Jesus ett problem för människor.

Och det är kanske inte så konstigt, det är en stor förändring, det kostar på att ge upp sin stolthet för att kunna ta emot hjälp.

Men vi får inte försöka förkunna en annan Jesus, vi får inte försöka packa in Jesus i bomull för att göra problemet mindre.

Istället skall vi leva ut det liv han gett oss så att alla kan se vad han ger inte bara vad det kostar.

Om vi drar oss undan och lever för oss själva så slipper vi det – men Gud har kallat oss att leva mitt i världen, men inte av världen. Han har ställt oss mitt i Gråbo för att han vill bli en hörnsten i gråbobornas liv – men några kommer att snubbla på den stenen, några kommer att stöta sig med den.

Men då skall vi inte sätta upp varningsskyltar kring stenen som ligger mitt på torget – utan vi skall låta honom foga oss in i sitt kyrkbygge, så att människor ser förvandlade liv och förstår att det är på grund av vad Gud gjort för de genom Jesus.

Men om vi vill finnas till för samhället, om vi vill betjäna våra medmänniskor, om vi vill forma en mötesplats för alla oss som bor och verkar i Gråbo – hur rimmar det med det anstötliga i Jesus, behöver vi tona ner honom, skall vi inte stå upp för det Bibeln säger, eller visa på det nya livet – eftersom människor kan känna sig annorlunda.

Nej vi behöver söka Gud, vi behöver be, ropa och tillbe honom och låta honom forma oss till perfekta redskap för den här tiden. Vi behöver bli ledda av Guds ande så att vi har gåvor att ge till våra medmänniskor, att vi har något att säga till var och en vi möter och att vi får leva mitt bland människorna tillsammans med Gud.

Vi skall inte leva egoistiskt, ovärdigt eller värdsligt utan vi skall uppmuntra varandra att leva liv som behagar Gud och som flödar över till alla runt omkring oss.

Vi får inte göra detta för att bli några, för att skryta, för att bli älskade av människor. Utan vi låter Gud plantera om oss mitt i samhället för att han skall få bygga sin församling och utbreda sitt rike, så att han skall få befria människor och skapa nytt liv.

Amen